För något år sedan så fick jag för mig att jag skulle bygga mig ett litet kryp-in, gömsle i vår lada. Utsikt ut över fältet brevid oss kändes perfekt för det djurliv som finns här. (Rovfåglar, hjort, rådjur, vildsvin, harar, osv) Sagt och gjort så byggde jag det, men sedan dess har jag spenderat nästan noll tid där. Men nu under några dagars tid så har jag sagt att jag borde sätta mig där någon kväll och spana lite. Så igår kväll satte jag mig där efter middagen vid solnedången.

Jag visste att just hararna var det full fart på. Det har det varit under en bra lång tid så dom borde jag ju kunna få några bilder på. I början så var det ganska stilla. Man såg några öron en bit bort men påtok för långt bort. Men allt eftersom att tiden gick så började dom komma närmare och närmare.

Till sist så stod dom där, mitt framför mig. Precis som att dom visste att jag satt där och att dom ville vara med på bild. Mellan bilderna jag tar så sitter jag bara och tittar på dom. Tittar på när dom jagar varanra och man höra deras intensiva springande mitt framför mig. Nästan så att man kunde känna vinddraget av dom när dom sprang förbi.

Att jag inte har spenderat mer tid i mitt gömsle än vad jag har gjort övergår mitt förstånd. Det tar mig 1 minut att gå från huset till ladan, och ändå har det inte blivit av. Men nu hoppas jag att ändra det på det!

På återseende och ha´re bra!